Publicerad 2013-06-18 00:33:29 i Allmänt
Upp tidigt (inte så värst egentligen) till frukost blev det våfflor på hotellet dränkta i Maple syrup. In i bilen för att åka raka spåret till Fort Lauderdale. Väl framme knackar vi på på adressen där vi ska hyra ett rum av Cheryl. Dörren öppnas av Cheryls spansktalande städerska som visar oss in på teckenspråk. När vi väl ställt in väskorna på rummet som vi ska bo i, gått ner för trappan så möts vi av den glada Colombianska Cheryl. Vi kommer fram till att Cheryl verkar vara en ganska festglad person som precis som många amerikaner blandade ihop Sverige med Schweiz... Cheryl har varit arbetat som inredare på yachtar och hennes man är yachtingenjör. Vi bor väldigt fint med eget badrum, walk-in closet i ett townhouse. Fort lauderdale genomsyras verkligen av dess hamn och var och varannan affär är yacht- eller i alla fall båtrelaterad. Själv kan man absolut se sig själv jobba som "yachtingenjör" i Fort Lauderdale någon gång i framtiden. Nog om detta!Vi bestämde oss för att spana in Fort Lauderdales beach där vi spenderade några timmar. Nästan direkt vid ankomst bestämde vi oss för att doppa oss, det gick inte många minuter innan det kom folk springare längs strandkanten och skrek "GET OUT OF THE WATER!!!" själv reagerade jag inte något speciellt på detta men det gjorde Sophie, och tur var väl det. Sophie tog mig i armen och började springa in mot stranden. Väl uppe på stranden ser vi en stor mörk silhuett i vattnet som rörde sig långsamt längs med, kanske bara 3-4 meter från strandens kant. Vi ser även en pojke (13-15 år gammal) ta sig in mot stranden i lugnt tempo, förmodligen på samma sätt som jag själv skulle gjort om inte Sophie tagit mig i armen och rusat. Pojken är i alla fall en meter ifrån den mörka silhuetten med förskräckt blick när han inser att det faktiskt är en levande varelse väldigt nära honom. Vid det tillfället har det hunnit röra sig tre tankar i huvudet. Ett: kan det vara en haj? två: i så fall, vad gör det så nära strandkanten? tre: nu är det kört för pojken!! men precis då sticket silhuetten upp huvudet i vattnet och vi inser att det är en sjöko som har tagit sig friheten att hälsa på oss människor vid stranden. By far det häftigaste under resan! Nu ligger vi på rummet och har duschat och ska snart äta middag.Stay strong.Gustav
